Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch. Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.  Related Paintings of ulrica fredrica pasch :. | detalj av sjalvportratt | lovisa sofia af geijerstam | joseph hansson | ulrika eleonora d y | sjalvportratt |
Related Artists:
B. Le Coffre

Leonaert Bramer
(24 December 1596 - 10 February 1674 (buried)) was a Dutch painter, best known for probably being one of the teachers of Johannes Vermeer, although there is no similarity between their work. Bramer's dark and exotic style is unlike Vermeer's style. Bramer was primarily a genre and history painter, but also made some unique frescos, not very often found north of the Alps. Leonaert Bramer is one of the most intriguing personalities in seventeenth-century Dutch art. He was a talented and diligent draughtsman, evidently Roman Catholic and a lifelong bachelor. Bramer was born in Delft. In 1614, at the age of 18, he left on a long trip eventually reaching Rome in 1616, via Atrecht, Amiens, Paris, Aix (February 1616), Marseille, Genoa, and Livorno. In Rome he was one of the founders of the Bentvueghels group of Northern artists. He lived with Wouter Crabeth and got into a fight with Claude Lorraine. He dedicated a poem to Wybrand de Geest. Bramer remained on and off in Rome until October 1627, visiting Mantua and Venice, often for deliveries and to meet Domenico Fetti. In Italy Bramer was nicknamed Leonardo della Notte ("Leonardo of the night"). In 1648 he went to Rome for a second time. By 1628 he was back in Delft, where he joined the Guild of Saint Luke in 1629 and the schutterij. Among his many patrons were members of the House of Orange, but local burgomasters and schepen also bought his paintings in great numbers.[3] He was a many sided artist, designing for tapestry firms in Delft, painting murals and ceilings, some of which are illusionistic in style. He painted real frescos in the Civic Guard house, the nearby stadholder's palaces in Honselersdijk, Rijswijk, the Communal Land Housde and the Prinsenhof in Delft.[3] Due to the Dutch climate they no longer survive. He evidently knew the greatest of his Delft contemporaries, Johannes Vermeer, as he came to the latter's defence when his future mother-in-law was trying to prevent him from marrying her daughter.
Frederic Dorr Steele
American Illustrator, 1874-1944